Bambi på hal is

6 juli, 2014 § Lämna en kommentar

Har i dagarna lagt vantarna på ett begagnat par, knappt använda, Skike VX Twins. För er som inte känner till vad Skike’s är för något finns det ingen anledning att skämmas. Även jag var oupplyst fram till för ett år sedan. Sedan dess har jag sneglat längtansfullt på denna förunderliga tingest. Skike’s är kort och gott ett par rullskidor anpassade för livet utanför städernas jämna och sopade asfaltsvägar. Lite mer rough, lite mer grusväg.

Idag var jag för första gången ute och körde ett pass på mina ”nya” fina begagnade ”rullisar”. Jag önskar att jag kunde säga att jag flög fram över nejderna, men det vore att ljuga. Snarare såg jag ut som om armar, ben och kropp plötsligt tappat all koordination och övergått till att utföra någon spastiskt dansnummer med obegriplig koreografi. Gissar att det var lite som att se en okoordinerad friforms dansimprovisation till ackompanjemang av rytmiskt och musikaliskt handikappade musiker. Samtliga tjurigt anarkistiska och utan önskan att spela ihop med övriga delar av orkestern.

Det syns att jag inte stått på ett par skidor på över 20 år. Men i och med att jag har planer, eller mer sant, min jämnåriga svåger har planer för oss för säsongen 2016-2017, måste jag vänja mig vid skidor igen. Gissar att det kommer lösa sig till dess. Kommer dock behöva styra upp min dåligt tränade ryggmuskulatur. Trodde ryggen skulle gå av till slut efter att stakat mig fram en dryg kilometer i 25 gradig förmiddagsvärme.

Jag kom inte långt, men det behövs inte när man måste slita så mycket för att komma framåt. Fördelen med total brist på teknik är att musklandet kräver sån sjuk arbetsinsats att träningen ändå blir effektiv på grund av ineffektivitet. :)

Fortsatt framgång

22 juni, 2014 § Lämna en kommentar

Det är nu många dagar sedan mina två söner kom i säng i tid. Vi har senaste dagarna kommit hem sent på kvällen från besök hos släkt och vänner, endast för att krascha i sängarna, för att ge oss av relativt tidigt på förmiddagen för ett nytt äventyr med släkt och/eller vänner. Det blev med andra ord så att sönerna och hustrun sover ut nu på morgonen. Själv väcktes jag av att våra objudna hyresgäster, kråkorna, åter igen sitter utanför vårat fönster på brandstegen och väsnas. De har hållit till där och under våra takpannor/takfot hela sommaren. Dessutom var jag för varm och solen låg på genom en springa i gardinen och träffade mig i ansiktet. Det var därmed ett hyffsat misslyckat projekt att somna om.

Hur spenderar man då en morgon i ensamhet? Jo, man går och hänger sig… i sina TRX-band.  Körde mitt vanliga pass, ”Tobbes Basic”. Det är egentligen det program som följer med TRX-paketet, vill minnas att det heter ”TRX Basic”. Dock har jag modifierat ordningen något för att få till ett, som jag tycker, bättre ”flow” i träningen. I grundprogrammet blir det väldigt mycket justerande av höjden på banden mellan övningarna. Dessutom ligger flera av de rena magövningarna i följd, vilket gör att jag när jag kommer till slutet av programmet inte orkar genomföra övningen på rätt sätt på grund av slutkörda muskler. Jag har istället spridit ut ”Plankan”, ”Sid-plankan”, ”Roll-outs” och ”Crunches” i programmet, för att på så vis få till en bättre teknik på varje enskild övning. Tro mig, det känns ändå som att man kommer gå av på mitten när man kommer till sista magövningen som är ”Crunches”. Känns alltid som att frukosten, om man nu ätit någon ska komma upp efter sista setet av 2 x 30 sek – så många du hinner.

TRX har visat sig vara bra träning. Försöker köra 2 pass dagarna efter varandra, sedan en dag vila. Följden är att jag numera går med konstant träningsvärk i axlar, armar, bål, ben… you name it, allt träningsvärker just nu! Skönt men samtidigt smärtsamt.

För övrigt kan jag nämna att 5:2 även det fortsätter att skörda offer i form av kilon. Snittar på 0,9 kg viktnedgång per vecka senaste 3 veckorna utan att egentligen snåla jättemycket på maten mina icke-fastedagar. =)

Viktnedgång, 5:2, TRX och annat viktigt.

9 juni, 2014 § Lämna en kommentar

Har inte uppdaterat på ett tag, men det betyder inte att jag inte fortsatt med mina små löprundor. Senaste månaden har jag försökt att komma ut åtminstone två gånger i veckan. Tror inte att jag missat det någon vecka hittills. Det går framåt även om det inte går så fort. Jag försöker vara smart och inte överbelasta kroppen för mycket. Trots allt väger jag fortfarande ungefär 20 kg mer än jag egentligen borde.

Två nyheter som är värda att nämnas.

1. Jag äter sedan 1 vecka tillbaka åter igen enligt 5:2. Skillnaden mot tidigare gång (läs mars 2013-nov 2013) är att jag nu ser till att 5-dagarna även är hyffsat ok kalorimässigt. Det vill säga, jag äter normala portioner och försöker tänka lite på vad och hur mycket jag stoppar i mig. Det är slut på sötsaker och annat samt onödigt småätande. Hittills har jag tappat 1,7 kg på en vecka. Bättre motivation att hålla sig i skinnet än så tror jag inte att det går att få. =)

2. Jag har letat fram och packat upp mina TRX-band som legat och skräpat i källaren. Köpte dem av en gammal kollega för en billig penning för mer än ett år sedan efter att provat träna med dem en gång. Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet, men det höll i sig ungefär tills jag insåg krånglet med att sätta krok eller dylikt i taket hemma. Jag tror dock att jag löst det på ett bra sätt, återstår att se om det funkar i praktiken. Tanken är att jag ska träna lite Core-muskler som är hopplöst trötta och slöa i dagsläget.

 

Framgångarna fortsätter…

23 april, 2014 § Lämna en kommentar

Verkar vara inne på rätt väg. Två dagar efter den första riktiga framgången fortsätter framgångssagan. Var igår ute och sprang igen. Tanken var att göra om samma pass, men med lite annan runda. Återigen lyckades jag springa 30 min non-stop, men då rundan var lite längre än jag mindes var jag inte riktigt hemma när de 30 minuterna närmade sig. Jag beslutade på stående (mer springande) att fortsätta mitt non-stop springande tills jag åter var hemma.

Rundan blev drygt 4 km och närmare 35 min lång. Även denna gång samtliga meter sprungna även om det ibland inte var särskilt fort sprunget. Det viktiga är ändå att bevisa för mig själv ”mind over matter”.

Dagens runda:

Dist: 4,02 km
Tid: 34:55 min
Runda: Korsvägen + Badgruvan

Hello löparskorna…

20 april, 2014 § 1 kommentar

det var ett halvår sedan sist. Har åter igen hittat mina löparskor i garderoben. Dom låg där och såg så ensamma och oanvända ut.

Nu har jag åter igen kommit till den punkt där jag börjar inse att hur jag BORDE må rent konditionsmässigt, och hur VERKLIGHETEN ser ut har glidit så långt från varandra så det inte längre är hållbart. Jag måste med andra ord göra något drastiskt åt det hela.

Mycket har hänt sedan senast. Jag är klar med min utbildning till jurist. Jag har fått jobb som jurist på ett assistansbolag. Jag har plötsligt bara en heltidssysselsättning: Konstigt men samtidigt befriande. Jag har alltså inte längre några godtagbara ursäkter för att inte ta mig den lilla tid som behövs för att komma i form igen.

Med andra ord, fitness here I come. =)

Jag börjar lite försiktigt med att satsa på att under sommaren klara ta mig runt 5 km under vad som av många anses vara skamgränsen 30 min. Ett lagom utmanande mål. Jag har ännu aldrig klarat det, även om jag var på god väg för några år sedan. Kom ner till 32 min ungefär, innan jag ändrade lite fokus från att träna snabbheten till att försöka träna för längre distanser. Jag kommer att följa Galloway’s program mot 5 km till att börja med. När tiden för 5 km är under 30 min får vi se vad för typ av mål som är aktuellt. Jag har insett att jag inte tränar bra om jag inte har något mål att träna mot eller ett lopp att träna inför. Jag tappar för lätt fokus om jag bara försöker att springa en massa ”mysdistanser”. Jag mår bäst om jag har något som tvingar mig att pressa mig lite bortom min nuvarande förmåga.

Dagens runda:

Dist: 3,32 km
Tid: 29:34 min
Runda: Långa skrantåsrundan

Värt att notera. Dagens målsättning var att springa hela 30 min-passet utan att stanna. Det gjorde jag, även om jag periodvis spring så långsamt att jag blev omkörd av sniglar, men jag gick inte en enda meter. Varje meter idag är en löparmeter. Skönt att redan andra löprundan på två veckor övervinna psyket och bevisa för mig själv att jag kan om jag bara är tillräckligt motiverad.

Trött i kroppen, men springer ändå

22 juli, 2013 § Lämna en kommentar

Denna veckan har vi, jag och min fru på min frus initiativ, pillat och donat med en del projekt i trädgården/huset som blivit liggande en längre tid. För några år sedan spenderade jag större delen av sommaren med att dränera vårat hus. Efter att trädgården varit uppgrävd, blev den aldrig riktigt sig själv igen. Bland annat har vi haft en del sten, men framför allt en gjuten betongtrappa, som blivit liggande i trädgården i flera år. Detta har varit veckans projekt att få bort, samt att min fru håller på att få fason på våra buskar och träd, sådant där som jag tycker är SÅÅÅÅÅ tråkigt!

Betongtrappan är numera inte längre kvar, utan allt som återstår är en kal fläck med jord där vi ska så gräsmatta. Den eländiga trappan ligger numera i småbitar på Atletippen utanför Örebro, och där får den förbli. För er som aldrig har gjort er av med en betongtrappa kan jag berätta, det är TUNGT att bära och lasta en släpkärra med  även vad som kan tyckas vara småbitar. Det är även väldigt tungt att lasta av densamma. Jag har trots att kroppen varit seg och trött lyckats springa 3 gånger den här veckan, 1 gång innan vi började slå sönder och lasta på och av trappen, och två gånger efter. Jag är just nu VÄLDIGT glad över att jag följer Maffetone’s träningsregim med lågpuls-träning, för jag tror i ärlighetens namn att jag inte skulle klara av en träningdag som innehöll exempelvis intervall-träning eller tröskelträning. Det som funkade i morse när jag gav mig ut var just lågintensiv, steady state running. 14,5 km fördelat på 3 pass med en snittpuls på 136 bpm, 134 bpm och 133 bpm får anses vara ett ok facit, speciellt med tanke på hur stel och trött jag har känt mig i kroppen.

Det som ändå har fått ut mig är tanken på att få springa, och att få springa på morgonen innan allt kommer igång. Det är något visst med morgonlöpning. Allt känns mer på något sätt, solen lyser klarare, fåglarna är mer muntra och kroppen känns mer på alla sätt och jag får för mig att träningen tar bättre, jag vet att det inte är så, men det känns så och därför väljer jag att leva i den illusionen. Sedan är det rätt bra att ha det överstökat så att man inte riskerar att bli bortprioriterad under dagen om något viktigare händer som behver tas tag i. Har funderingar på att på allvar odla vanan att träna på morgonen istället för på eftermiddag/kväll. Detta trots att jag definitivt inte är någon morgonmänniska.

Semesterlöpning

17 juli, 2013 § Lämna en kommentar

Har inte uppdaterat senaste dagarna av den enkla anledning att jag inte haft tillgång till dator under större delarna av senaste veckan. Jag har tidigare vid ett par tillfällen försökt att nyttja wordpress-appen på min I-fån, men vi står i ärlighetens namn inte på särskilt god fot med varandra. Min intention med inlägget och resultatet överensstämmer tyvärr alldeles för sällan.

Förra veckan spenderades stora delen på Camp Skagern tillsammans med några av våra bästa vänner.

<OFFTOPIC>Jag är inget för campingliv egentligen om man med det menar husvagnar o dyl. Jag gillar däremot oftast de stugor campingar brukar erbjuda. Jag kan även tänka mig tält och vindskydd om så krävs, men husvagnar, nej det är inte min grej. Stuga är därför det självklara valet för mig när vi bor på camping. </OFFTOPIC>

Jag hade till i år lyckats få reda på att Camp Skagern påstår sig att ha flera löparspår av varierande längd. Närmare bestämt ska de ha markerade löpspår på 1,5 km, 3 km och 5-6 km (sistnämnda lite oklar längd beroende på vart man inhämtar informationen). Ett löpspår i skogen bakom stugan man bor i, det kan inte bli bättre. Därför löpskor och övriga tingestar som hör en lyckad löprunda till på. Passade även på att i vanlig ordning ”mobba” bästa kompis genom att fråga om han inte skulle med ut och springa. Det har varit mitt stående ”skämt” i tre års tid allt sedan jag började springa. Han är istället en betydligt bättre MTB-cyklist än vad jag är, men har fram tills nu envist vägrat springa med mig, trots att jag många gånger slitit livet ur mig tillsammans med honom på cykel.

Till min förvåning hängde han med mig denna gången. Tillsammans beslutade vi oss för att köra 3 km-rundan. Det som enligt informationen skulle vara ett löparspår visade sig vara en mycket smal, ibland knappt synlig, skogstig med plastsnitslar på diverse buskar och träd vilka i 90% av fallen hade sett sina bästa dagar för många år sedan. Det var flera gånger knappt urskiljbart om plastsnitseln var röd, blå eller vit, utan samtliga var i en svag solblekt smuts-/institutionsgrå nyans. Stigen var långa bitar inte löpbar utan risk för allvarliga frakturer på underben, på grunda av alla stenar och rötter som dagen till ära var blöta och ganska leriga. Nu kanske det låter som om att jag inte tyckte det var en bra löprunda, absolut inte! Jag hade riktigt roligt och uppskattade löprundan fullt ut. Dessutom var det extremt roligt med J’s sällskap. Är otroligt tacksam och stolt över att fått vara med när han gjorde debut som trail-runner.

Det gick inte fort, men vi blev båda härligt trötta och leriga efter rundan. Men till nästa gång jag vistas i Skagern vet jag lite bättre vad det däringa löpspåret som det snackas om går för. Det blev inte några rekordtider för oss, men det är ju alltid roligt med stigkörning, oavsett om det är fötterna eller MTB:en som får jobba.

 

Efter några dagar på campingen åkte vi över till svärföräldrarnas stuga strax norr om Hova. Passade på att springa lite grusväg när vi var där. Även denna gång fick jag trevligt sällskap. Denna gång i form av min svärfar som hängde med mig på en LSD-runda. Nej mamma, du behöver inte oroa dig! Det har inte något att göra med woodstock, flower power, Summer of Love och hallucinogener att göra. En LSD är en Long Slow Distance, alltså ett långsamt långt löppass.

På det hela taget en ganska OK träningsvecka. Hade kanske kunnat klämma in ett pass till för att få till en snygg varannandags-vecka, men det är inte alltid man kan eller vill prioritera på det sättet. Det finns ju trots allt viktigare saker än träning här i livet, även om man får se till att de inte blir för mycket som krockar. Det är väl det som är konsten med att jonglera ett liv. Att få till det på den begränsade tid man har.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: